Jag har gjort något dumt...

Det har etsat sig fast. Samuel berättade en gång om sin farfar, som var skräddare, och oavsett väder var klanderfritt klädd, välskräddad.

Minns att mamma alltid sa till mig och min syster när vi var små att vi skulle "klä oss ordentligt" om vi skulle visa oss ute. Med andra ord, inga myskläder.

När jag träffade Samuel så förundrades jag över att han aldrig, under några som helst omständigheter, bar mysbyxor. Enkelt svar: han ägde inga.
Alltid välklädd, om dock stundvis lite märkligt.

Jag brukar tänka på det här ibland, eller ganska ofta. Jag brukar tänka på Samuels farfar och slänga tillbaka mysbyxorna in i garderoben när jag ska på en lättare tripp in till stan.

Men i dag har jag gjort något dumt. I kväll tog jag på mig träningsmundering med en lite elegantare kofta över NÄR JAG SKULLE BESÖKA EN RESTAURANG. Ve och fasa.

Men jag skyller på att jag ska power walka efteråt.

Och hur det gick för Samuel? Han passade på att köpa mysbyxor för 1700:- under den tiden det ansågs inne, dvs för sex månader sedan. Hans första mysbyxor i sitt 41-åriga liv.