Har efter 12 år läst sista raden om Harry Potter.
Minns att jag blev oerhört positivt överraskad när jag som 15-åring läste den första Harry Potter-boken som jag fått av mamma i present. Att en ungdomsbok kunde ta tag i mig på det sättet - jag var fast.
Genom åren har jag och Harry haft åratal av uppehåll för att han sedan funnits troget vid min sida på natten, bussen, när gäster var på besök, när jag helst av allt ville läsa, när jag verkligen inte borde läsa...
Men så blev det den 4:e mars 2011 och jag vaknade kl 7.00 på min lediga dag för att i 2 timmar ligga i sängen och läsa de sista sidorna av serien.
Jag har tidigare oroat mig över att det inte skulle sluta som jag ville, eller jag förväntade mig rättare sagt det. Utan att säga för mycket så slåss två känslor nu om min uppmärksamhet. Tillfredsställelse och vemod.
/Ett Harry-fan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar