Läste boken 'Om jag kunde drömma' som filmen Twilight är baserad på. Att den skulle vara bra blev jag tydligt informerad om när jag började min praktik på Forma PG.
Att de ovissa tonårsfjärilarna skulle uppenbara sig vid mötet med boken var mer än jag anat. Att boken skulle vara vagt disig hade jag inte väntat mig. Att diset skulle vara förälskelse hade jag inte en tanke att hoppas på.
Jessica på Bokhora skriver att efter man har läst boken eller sett filmen ler lite tonårsfånigt efteråt. Jag bekräftar.
Stephenie Meyer har skrivit fyra böcker som är ämnade för unga vuxna. Är du inte ung vuxen innan så blir du det likt vilken tonåring som helst efter att ha läst hennes träffsäkra berättelse om förbjuden (gud förbarme) tonårskärlek.
Hur hon sedan skriver så enkelt precist utan att bli banal men samtdigt förmedlar denna sprittande tonårsförälskelse är ett förvånansvärt under. Inte sedan jag bodde hos mina föräldrar, sprang på hemmafester vars välkomstdrink bestod av antingen folkis, hembränt eller snyltad grogg har jag haft den där känslan i magen som man bara känner när man är så kär i den svåråtkomliga äldre hon/han/det att man kopplar ihop allt runt omkring sig med hon/han/det.
- Titta en kotte! En sådan har nog hon/han/det också sett någon gång. Det bara MÅSTE betyda något.
Nu- ett bevis på äkta kärlek
Insändare i Aftonbladets söndagsbilaga för en herrans massa år sedan;
Till Sara: "Jag vet att det kommer att blir du och Nick Carter en dag, jag bara vet. Från din bästis Lisa"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar